maddeliix

Utmaning: En första.

Ufft, va jag har vart dålig på mina sanningar, dags att göra åtminstone en innan jag kryper ner under täcket och får min skönhets (?) sömn..

Satt och tänkte länge vad jag skulle skriva för "en först", tänke först på första sexet men det skrev Fia så det blir inte lika roligt, sedan tänkte jag första kärleken men den har jag ju redan skrivit om, hmm det blev svårt. MEN jag kom på något, dock inte så himla intressant men första gången jag fick hjärtat krossat (ni vet sådär man får i tonåren).

Jag hade träffat och var tillsammans med en kille som hette Micke, vi var lika gamla och vi var "tillsammans" i en månad, vilket kändes som en evighet för mig ;-). Jag var jättekär och svävade på rosa moln, det enda vi gjorde var i princip pussades, inget prat, inga roliga grejer, bara pussar.. Skittrist när man ser det såhär i efterhand, men vad vet man egentligen när man är 13 (?) inte mkt, haha.. Men iaf så en dag var jag som vanlig hemma hos honom, en vanlig dag, vi pussades/hånglade såklart hela tiden jag var där, vad annars liksom.. Inget konstigt alls. Jag åker min buss därifrån och går av bussen , får då precis ett sms, (ja man hade faktiskt mobil då också) där det stod något liknande "jag gör slut", ehh okej, jag fattade inte mycket mer, jag bölade som en stycken gris i flera dygn, blev deprimerad på riktigt och låste in mig själv i min friggebod, sov typ 18 timmar per dygn, grät, åt inget osv. Vet ni vad hans ursäkt för att göra slut var? Såsom många andra killars i 13 års åldern, vi hade inte sex. Skrattretande då såhär i efterhand eftersom jag några veckor efter detta hade sex för första gången i mitt liv med hans bästa kompis, ja, man tänker inte speciellt långt när man är ung och dum, vad ska man säga..

Ja det va iaf första gången jag fick hjärtat krossat, vilket jag inset att mitt hjärta aldrig var krossat, det var så helt det kunde bli efter några månader och inga ärr finns det kvar..



Vill du också anta utmaningen? Lämna bara en kommentar, och kika i kategorin "Sanningen om mig" för att se hela listan med sanningar.

Utmaning: Det här får mig att gråta

Förut var jag en person som grät ofta och mycket, lite för ofta och lite för mycket, vet inte varför egentligen för ibland kunde det handla om så konstiga saker, om jag inte hade en ingrediens hemma som jag ville ha osv, men senaste åren så gråter jag inte speciellt ofta, någon gång ibland, jag tror senaste gången var för någon vecka sedan.

Ja, vad brukar man gråta om/för?

Om jag inte lyckas med vissa saker, såsom att gå ner i vikt, skaffa ett bra jobb, inte ta hand om barnen utan att bli helt slut (ibland), alltså de gånger jag känner mig värdelös gråter jag.. Även om Johan och jag har bråkat en kväll och han sen somnat så jag kan ligga och snyfta för mig själv och känna mig övergiven.. Annars gråter jag inte så mycket längre. Jo givetvis om någon jag älskar går bort men det är väl självklart (?)..




Vill du också anta utmaningen? Lämna bara en kommentar, och kika i kategorin "Sanningen om mig" för att se hela listan med sanningar.

Utmaning: Det här får mig att må bättre..

Givetvis kommer jag skriva mina barn här, utan dom skulle jag inte vara den personen jag är idag, dom gör mig lycklig till tusen.
Dom vet hur dom ska trycka på rätt knappar för att komma åt mina djupaste känslor, ilska, kärlek, glädje etc. Dom är helt
perfekta!!

Men det finns även andra saker som får mig att må bra, exempelvis riktiga vänner, sådana som finns kvar även om man blir mamma,
är ledsen, är glad, är gravid, flyttar m.m, tyvärr finns det alldeles för få sådana vänner i min närvaro men dom få som finns
är guld värda, all kärlek till dom <3..

Sedan finns det så mycket mer som får mig att må bra men om jag skulle skriva allt här skulle jag få sitta hela kvällen :-). Det
är väl tur det, att det finns så mycket som får en glad.

Något som får mig att må riktigt bra är spontana komplimanger, men vem gillar inte det :-).





Vill du också anta utmaningen? Lämna bara en kommentar, och kika i kategorin "Sanningen om mig" för att se hela listan med sanningar.

Utmaning: Ett annat ögonblick

Åh jag som lovade mig själv att inte skriva om någon förlossning men en förlossning måste vara det bästa som finns, hur ont det än må göra så är det inget mot vad man får tillbaka i kärlek (och bråk, hehe). En förlossning kan beskrivas med några få ord, underbar, smärta, kärlek, ilska, längtan.. Helt underbart, jag skulle kunna föda barn hur ofta som helst (som att jag inte redan gör det), för jag älskar känslan, den slår all smärta.

Emilios förlossning va ju den första jag genomförde, blev igångsatt, som jag längtat efter 4 månader av extrem smärta, nu var det "bara" att föda honom som var kvar, jag visste att det var en Emilio, det hade jag bestämt redan, en underbar med väldigt busig och envis Emilio visste jag skulle komma ut, all smärta han orsakat mig redan i magen så visste jag att det barnet skulle storma mina känslor.. Härliga, busiga, söta, vackra, bråkiga, underbara EMILIO!.

Först när jag blev igånsatt var min mamma där eftersom läkaren sa att det skulle ta tid eftersom jag inte var mogen alls och det var mitt första barn (om jag bara vetat hur lång den skulle blivit), satts igång den 11 Januari 2007 runt 10-tiden på morgonen. Det rullade på, inga värkar direkt, ringde Johan vid 13-14 tiden och sa att han kunde åka hem och duscha och göra sig redo att komma eftersom jag fått värkar, han kom vid 16-17 tiden, mamma åkte, ingen bebis än men värkarna var starka.. Det fortsatte med hemska värkar
under hela kvällen, jag åt, grät, gnällde och längtade. Vid 11 fick jag sömntabletter och morfinspruta för att få sova, Jag och Johan fick en varsin säng, han sov, jag sov en liten stund men vaknade av att jag var kissnödig, sen kunde jag inte somna om. På morgonen fich jag värkstimulerande dropp, fungerade som det skulle, hade så satans ont hela dagen, Johan matade mig mellan inandningen  av lustgasen, haha.. Fich sedan EDA som inte hjälpte fast dom sa att det hjälpte, my ass!! Vid 21-tiden på kvällen började krystvärkarna och jag trodde jag skulle dö.. 23.07 är han född... Min STORA prins..


   


Vill du också anta utmaningen? Lämna bara en kommentar, och kika i kategorin "Sanningen om mig" för att se hela listan med sanningar.

Vill du också anta utmaningen? Lämna bara en kommentar, och kika i kategorin "Sanningen om mig" för
att se hela listan med sanningar.

Utmaning: Mitt favoritminne

Jag har inte bara ETT favoritminne, jag har massa. Bland annat dessa..

- När alla barnen föddes..

- När jag fick reda på att jag var gravid med barnen, speciellt Emilio, jag skrattade, hoppade, skrek och sprang omkring,
fick en sådan kick att jag bara flög på moln, en helt underbar känsla..

- När Johan och jag bestämde att vi skulle flytta ihop, en väldigt absurd stund egentligen, Johan låg i solariet och jag satt
på en stol bredvid, då nämnet jag att jag fått en lägenhet nere på stan (vi var inte tillsammans då), så säger han "men jag kan
flytta in med dig om du vill", haha.. Men på den vägen blev det vi..

- När jag tog studenten, som jag berättat om tidigare..

Sen finns det många fler minnen givetvis men just dessa var helt underbara!!

Vill du också anta utmaningen? Lämna bara en kommentar, och kika i kategorin "Sanningen om mig" för
att se hela listan med sanningar.

Utmaning: Min första kyss..

Jag minns faktiskt inte min första kyss, konstigt men sant.. Jag kan faktiskt inte alls minnas den..
Jag minns dock en av dom första även om det inte var den första (vad jag vet?).. Det var med en kille som hette Tommy, inte den Tommy jag hade en förälskelse i dock utan en annan Tommy. Det var på ett disco i en lokal i Nykvarn, det var en tryckare och vi kysstes, vad jag tyckte om det vet jag faktiskt inte.. Jag kan nog ha vart runt 12 kanske? Det var med tungan och allt.. Haha..

Vill du också anta utmaningen? Lämna bara en kommentar, och kika i kategorin "Sanningen om mig" för
att se hela listan med sanningar.

Utmaning: Mina drömmar

Jag har egentligen uppfyllt mina drömmar, iaf dom viktigaste! Det var att skaffa barn, villa, körkort och bil.
Nu återstår en av dom viktigaste delarna, det är att bli polis men egentligen känns inte det lika viktigt idag som för två år sedan, man vet aldrig hur länge man jobbar eller vad man kommer att se under dagens lopp, ett dött barn är inte en lockande tanke nu när man själv har barn, kan man sedan bara släppa jobbet och vara sig själv hemma? Jag vet faktiskt inte..

Sen har jag bara sådana i-lands-drömmar som man inte måste uppfylla men som skulle vara roligt, en kommer uppfyllas om något år men resten ligger där som en "morot" i livet.. Det är blandannat att åka iväg på lång
semester till Thailand (ca 3-4 veckor) och bara få vara, shoppa, sola, bada och inte fokusera på nåt annat än att njuta, det andra är som jag nämn förut, bröstförstoring. Sedan är det även saker som att kunna ha råd att bygga en pool ute, ge mina barn ett underbart liv (men det är ingen dröm egentligen, det är vad jag KOMMER att ge dom).

Större drömmar än så har jag inte som jag verkligen känner att jag måste eller verkligen vill uppfylla, inte vad jag kan komma på nu iaf.

Vill du också anta utmaningen? Lämna bara en kommentar, och kika i kategorin "Sanningen om mig" för
att se hela listan med sanningar.

Utmaning: Vad hade jag på mig idag.



Ber 100 gånger om ursäkt för hur jag ser ut, men jag kan säga såhär, jag hade så kul och rockade loss till denna låt, därav hur jag ser ut.. Men där är min "barnvänliga + tjejmiddag" outfit ;-)..


Vill du också anta utmaningen? Lämna bara en kommentar, och kika i kategorin "Sanningen om mig" för
att se hela listan med sanningar.

Eftersom jag inte bloggade något igår så tänkte jag göra det rättvist att skriva två sanningar idag, har vart så fruktansvärt trött senaste dagarna, mått illa och haft huvudvärk och ont i halsen och igår var verkligen droppen, när klockan slog 21.00 igår så sov jag.. Blev väckt 6.00 imorse och insåg att jag var för trött att gå upp men vad jag man liksom..

Utmaning: Den här veckan

I veckan har jag gjort en hel del, kanske inte allt som är så viktigt men mycket har jag gjort och flängt runt..

Måndag: Skulle träffa Anny i Södertälje klockan 11 så jag städade på morgonen, matade lillplutten, diskade, ringde några samtal och allt annar vanligt, åkte in till Södertälje, Anny ringde, hennes bil hade stannat på vägen så vi fixade det sedan åkte vi till AUDI och bokade en tid för att lämna hennes bil som hade gått igång igen men ändå behövdes lämnas in, sen blev det en lunch på MAX (som Anny betalade som tack för all hjälp) för att sedan hämta barnen på dagis.. Sen har det bara allt vanligt, underhålla barn, laga mat etc som gjorts varje dag efter dagis.

Tisdag: Bestämde att vi skulle ta stan idag istället så det gjorde vi, jag hade dock tid för fotvård först så vi möttes i centrum klockan 11 för lite shopping till hennes kommande bebis och julkläder till mina barn, sedan blev det lunch på Nancys (som Anny även denna gång betalade fast jag bad henne att inte göra det, söta vän) sedan blev det lite mer shopping för att efter det åka och hämta barnen på dagis..

Onsdag: Tog barnen och jag "sovmorgon" utan att sova, städade, gjorde oss klara, barnen åt osv. Sedan lämnade jag barnen på dagis och Rasmus och jag åkte vidare hem till Mimmi och Lionel. Där blev det lunch, massa prat och bus för barnen, framförallt för Rasmus som var helt tokig :-). Sedan hämtade jag barnen på dagis..

Torsdag: Hade lovat Anny att följa med och lämna in hennes bil och sedan köra henne till barnmorskan men hon fick som tur var för henne en hyrbil (hon hade BF i onsdags så det kan vara bra) så vi åkte iaf till hennes barnmorska, allt såg bra ut, då tog vi oss en fika på "Lilla maräng" i Järna som Anny även denna gång bjöd på för jag hjälpt henne idag. Sedan bar det vidare mot Willys för lite mathandling, sedan hem till Anny för fika och massa prat.. :-). Bra dag.. Sedan hämtade vi barnen..

Fredag: alltså idag, har jag hunnit städa, skällt på bråkiga barn, matat, tänt en brasa och kollat "Våra bästa år", när Johan kommer hem ska jag antingen sova (vilket jag verkligen behöver) eller åka och handla en julklapp till Micaela.. Sedan blir det sängen tidigt idag som det ser ut nu..

Lördag: Imorgon ska jag baka lussebullar på dagen sedan blir det "tjejmiddag" hos Becca . Jag, Becca, Ange och Elin blir det, kommer nog bilder från det på söndag eller måndag, så håll utkik :-)..

Söndag: Ska hem till pappa sen på SPA-demo hemma hos Elin.. Sova tidigt eftersom det är dagis redan klockan 7 på måndag i och med att det är Lucia.. :-)

Vad säger man, jag är en mycket upptagen kvinna ;-)




Vill du också anta utmaningen? Lämna bara en kommentar, och kika i kategorin "Sanningen om mig" för
att se hela listan med sanningar.

Utmaning: I min handväska

Detta hade kunnat vara väldigt spännande att läsa för er, OM jag hade haft en handväska, men nu för
tiden har jag bara skötväska och resten i jackan.

Min handväska kommer från Italien och är köpt av mina svärföräldrar när dom var där, till min 24 års dag om jag inte minns helt fel och jag ÄLSKAR den, dock kom den bort när vi renoverade lite här hemma så jag MÅSTE bara hitta den..

I skötväskan har jag alltid blöjor, våtservetter, en burkmat och något ombytesplagg till Rasmus och i min jacka
har jag endast, plånboken med kortet i, alla bonuskort, foton på barnen, en polett att använda till kundvagnar och några rabattkuponger
eller värdecheckar, sedan har jag också alltid med en lipsyl (om jag inte råkar glömma den förstås) och hemmanyckeln.. Så
tråkig är jag, tyvärr!!

Dom få gångerna jag bär handväska har jag alltid med parfym, deodorant, lite smink och lite gamla kvitton ;-)..

Vill du också anta utmaningen? Lämna bara en kommentar, och kika i kategorin "Sanningen om mig" för
att se hela listan med sanningar.

Utmaning: Mina syskon

Jag har tre syskon, tre småsyskon rättarsagt.

Marcus är strax fyllda 23 år och är det syskonet som jag har haft bäst kontakt med eftersom vi är närmast i åldrer, som små bråkade vi jämt, mer vilda än tama skulle jag säga. Vi delade rum i några år och dom åren var väldigt roliga men samtidigt hemska med tanke på hur mycket vi bråkade.
Idag bor han ca 50 mil ifrån mig, är tillsammans med en urgullig tjej som heter Helena, om jag inte minns helt fel blev dom tillsammans första gången 2007.
Marcus har även en jakthund, som han bor med i sin egna lägenhet, han jobbar med lite olika saker och har gärna många bollar i luften, han kör bland annat glassbil, jagar och läser till taxikort. Han har dock haft en hel del motgångar i sitt liv som han enligt mig tacklat väldigt bra. Han absolut största intresse är jakt och efter det bilar.
Han är en otroligt snäll människa, ibaland lite för snäll, folk utnyttjar gärna han snällhet som helt plötsligt blir till
någon negativt, han bryr sig mycket om andra. Marcus är även gudförälder till både Micaela och Rasmus!

Nathalie är min enda syster, hon är idag 19 år, bor ca 50 mil ifrån mig tillsammans med min mamma och deras djur, även hon har en egen hund, Caddy. Hon jobbar extra i mammas butik annars är hon gärna med vänner och pojkvänner, vi hade en väldigt bra  kontakt förut trots ålders skillnaden men idag har vi nästan bara kontakt via facebook eller sms, ringer ibland till varandra för att kolla så den andre mår bra. Vi är ganska olika som personer, hon har gärna taggarna utåt och släpper ogärna in en  person i sitt liv men har hon väl släppt in någon älskar hon dom enormt. Även hon är gudförälder till Rasmus.

Johan är min ynsta bror som endast är 14 år, han bor hos min pappa och är alltså det syskonet jag träffar mest, men vi pratar inte känslor etc, jo om han vill men eftersom jag är såpass mycket äldre än mig vänder han sig gärna inte till mig för att prata dessa känslor och annat, jag har alltid tagit hand om honom lite extra när jag bodde hemma, det skiljer 11 år mellan oss och därför har jag ibland känt mig som en extramamma till honom men på ett bra sätt, när mina föräldrar gjorde annat tog jag gärna hand om honom, min lilla lilla lillebror.
Hans största intressen är allt som innehåller motorer, han hjälper pappa mycket i garaget och trivs med det. Han är ganska lik mig, vi är väldigt bestämda och envisa men samtidigt otroligt snälla, JA det är vi faktiskt!. Gudförälder även han till lille Rasmus.

Jag gör allt för mina syskon, jag älskar dom något enormt, men vem gör inte det med sina syskon!

Vill du också anta utmaningen? Lämna bara en kommentar, och kika i kategorin "Sanningen om mig" för
att se hela listan med sanningar.

Utmaning: Det här hade jag på mig idag.

Idag har jag vart iväg en sväng till Södertälje igen med Anny, igår dök det upp oväntade problem så vi hann inte med det vi skulle, hittade dock halva outfiten till Julafton för Rasmus och hela för Micaela, men Emilios är ett stort problem..

Nog om det, eftersom jag var iväg idag var jag tvungen att vara någorlunda anständig men samtidigt bekväm med tanke på kylan och att man är påbylsad med vinterjacka och vinterskor..

Så detta blev det idag, snyggt och bekvämt om ni frågar mig:

Vill du också anta utmaningen? Lämna bara en kommentar, och kika i kategorin "Sanningen om mig" för
att se hela listan med sanningar.

Utmaning: Min tro

Jag är som många andra Svenskar kristen, jag lever med den tron i grunden men jag är inte fullt religös, jag går t.ex inte i kyrkan varje söndag eller ber till gud. Jag tror på Gud men jag tror inte han påverkar oss allt för mycket, han ser till när våra liv ska börja och även avslutas. Jag är både döpt och konfirmerad men den dagen jag gifter mig kommer detta göras i rådhuset framför fåtalet vittnen, inte för att jag inte tror på gud utan för att jag inte gillar uppståndelsen och det finns annat här i livet jag vill lägga dom pengarna på istället för ett bröllop..

Annars tror jag snarare på Ödet, det är mer min tro, ödet för oss samman, ödet för att vi är den vi är idag, det som sker det sker, ödet bestämmer, vi träffar en viss människa en viss tidpunkt i livet, vi råkar ut för vissa saker en viss tid i livet, det är det som gör att vi är den personen vi är idag, svag eller stark men det är ödet som fört oss dit vi är idag, med lite hjälp av vår vilja / icke vilja givetvis..

Dock är min största tro att man tror på sig själv!

Vill du också anta utmaningen? Lämna bara en kommentar, och kika i kategorin "Sanningen om mig" för
att se hela listan med sanningar.

Utmaning: Ett ögonblick

Eftersom jag vet att alla föräldrar (nästan) som skriver dessa sanningar, skriver om någon av sina förlossningen i denna utmaning så väljer jag att inte skriva om det trots att det är dom bästa ögonblicken i mitt liv.

Jag har ett ögonblick i mitt liv som är lite längre än ett ögonblick men det är när jag stod på flaket när jag tog studenten, den stunden i mitt liv kommer jag aldrig glömma, den lyckan och lättnaden var enorm. Skolan var slut, jag hade några veckor innan det lämnat mitt destruktiva förhållande med mitt ex och träffat Johan. Mina föräldrar var där och jag hade framtiden framför mina fötter. Jag kan verkligen inte beskriva hur det kändes man allt jag någonsin vart bekymrad över var bortblåst, jag såg inget, jag hörde inget, jag kände bara lycka och lättnad. Helt underbart och obeskrivligt!

Det finns ingenting mer att säga om denna stund mer än att det var ren och skär lycka!!
Hela den dagen hade jag ett lyckorus i min kropp som jag tror att jag aldrig kommer få uppleva igen.

Vill du också anta utmaningen? Lämna bara en kommentar, och kika i kategorin "Sanningn om mig" för
att se hela listan med sanningar.

Utmaning: Min bästa vän.

Jag har egentligen ingen bästa vän längre, när jag var yngre hade jag en och samma bästa vän under 10 års tid och vi fortsatte även att umgås efter det, det är fortfarande en vän jag kan prata med allt om.

Linda heter hon, vi gick i samma klass i 10 år och har umgåtts mer än man kan föreställa sig, sovit över hos varandra,  lekt efter skolan, haft fyllor ihop, bråkat, skrattat, gråtit.
Vi vet (eller iaf visste) allt om varandra. Det är som jag skev tidigare en vän jag fortfarande kan prata med allt om men vi bor ca 10-15 mil ifrån varandra så vi ses väldigt sällan, någon gång per år men när vi väl träffas så
känns det som igår vi sågs sist, vi har alltid något att prata om, inget känns konstigt och om det blir tyst (vilket det typ aldrig blir) så känns det inte jobbigt utan snarare välbehövligt.

Nu bor hon som sagt ca 10-15 mil ifrån mig och jobbar extra i en butik men letar fast anställning, hon har även lilla Oliver på snart 2 år och en sambo. Hon är även fadder till 2 av mina barn.

Annars är jag en sådan person som byter vänner vartefter för att jag känner att vi inte har liknande intressen. Det blir lätt så när man skaffar barn medan andra gör annat, så som pluggar, jobbar och festar. Jag har inte längre fest m.m som mina stora intressen därför känner jag att det lätt blir jobbig tystnad då man inte har något att prata om.

Just nu umgås jag mest med en tjej som heter Anny och bor i närheten av mig som väntar sitt tredje barn, vi gillar samma saker såsom inredning, barn, mode och annat som hör till som trebarnsförälder. Hon är 29 år och jobbar på förskola.

Sedan har jag även en vän som även är fadder till 2 av barnen som heter Elin, vi har vuxit ifrån varandra på senare år men  jag trivs fortfarande väldigt bra i hennes sällskap och vi har lätt att prata om det mesta, hon pluggar till lärare, spelar innebany, tränar en grupp i innebandy och festar, det är nog därför vi inte ses såpass ofta för vi har så olika intressenmen det är fortfarande en av dom bästa vännerna jag har.

Som ni förstår har jag ingen bästa vän därför var detta svårt att skriva men som ni även ser har jag flertalet BRA vänner och fler är dom. Men jag har valt att välja ut dessa tre.

 

Vill du också anta utmaningen? Lämna bara en kommentar, och kika i kategorin "Sanningen om mig" för
att se hela listan med sanningar.

Vill du också anta utmaningen? Lämna bara en kommentar, och kika i kategorin "Sanningen om mig" för
att se hela listan med sanningar.